onsdagen den 29:e april 2009

Jag kan påverka mitt liv

Jag är övertygad om att vi behöver, inte minst de unga, känna att det finns hopp om något bättre därefter jobbkrisen. Att jag kan påverka mitt liv. Att det finns handlingsutrymme. Det är också socialdemokratins besked idag med vårt alternativ till regeringens vårbudget. Sverige kan bättre. Häri ligger också min största kritik till regeringen Reinfeldts förda politik. De gör precis tvärtom. De beskär Sveriges och människors handlingskraft. De sitter still i båten, pratar om vargavinter och istider. Sådant som ingen kan påverka, där vi bara kan kura ihop oss och frysa. Och där några av oss oundvikligen kommer att gå under. För mig är detta inte bara ett cyniskt sätt att leda Sverige, det är också regeringens största misstag. Det är nu det krävs ledarskap och handling. Det är nu vi måste visa hopp och framtidstro. Det är nu vi behöver ge oss handlingskraft tillbaka. Därför är det rätt att satsa på de unga, på utbildning, på innovationslyft och därför är det rätt att rädda jobb i välfärden. Det är socialdemokratisk ansvarsfull politik.
Läs gärna mer om vårmotionen på socialdemokraterna.se.

torsdagen den 23:e april 2009

Jobben först

Idag måste jag som Hallsbergare och socialdemokrat blogga om jobben. Återigen ett stort varsel som drabbar människor hårt. Nu är det än fler som får gå med oron i magen och frågorna i huvudet. Kommer det att bli jag som blir arbetslös nu? Fler som får börja fundera på sin ekonomi och sin vardag. Fler barn som får lyssna på oroliga föräldrar.

Jag känner mig arg. Arg över att jobbkrisen tillåts slå så hårt. Det går ju att göra mer för att rädda jobben. Arg över att den borgerliga regeringen gjort svensk a-kassa till Nordens sämsta och att man avvecklat tre fjärdedelar av den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen. Arg över systemskiftet som gjordes innan och oberoende av finanskrisen.

Hoppfull för att jag innerligt tror att det är fler än jag som är arga. Att fler, precis som jag, bryr sig om jobben, välfärden och rättvis fördelning. Att fler, som jag, inser att det gör skillnad hur man lägger sin röst. Att vi kan bättre och att Sverige tjänar på rättvisa.

onsdagen den 22:e april 2009

Ett politiskt val borde vara mer än fildelning för en småbarnsförälder

Jag tar med viss förvåning del av en småbarnsmammas ställningstagande vid val av politiskt parti. Samtidigt som hon skolar in sin lille son på förskolan så har hon bestämt sig för att gå med i Piratpartiet.

Jag har respekt för att vi gör olika politiska ställningstaganden. Men ibland kan jag känna mig mer förbryllad än annars.

Det borde, för en småbarnsförälder, vara viktigt att sonen kan få en förskola av god kvalitet. En förskola med utbildad personal som kan sätta sonens behov främst. En förskola som finns tillgänglig när behovet finns, dagtid, kvällstid eller nätter. Det borde vara viktigt att sätta jobben främst. Att man som förälder kan försörja sig själv och sin familj. Att det är schyssta villkor på arbetsmarknaden där lika lön för lika arbete är bärande princip. Där fackliga rättigheter och våra svenska kollektivavtalsmodell försvaras. Det borde vara viktigt att vi i jobbkrisens Sverige och Europa tar ansvar för att investera oss ur krisen. Där människor kan ges hopp och framtidstro genom investering i utbildning på bredden. Där vi ger varandra nya chanser.

Hur kan allt detta och mer därtill, bli oväsentligt, för en småbarnsmamma mitt i livet?

måndagen den 20:e april 2009

Vanlig arbetande småbarnsförälder eller tråkig?

För mig är mitt jobb eller snarare mitt förtroendeuppdrag mycket viktigt. Men lika viktigt är tid och vardag med mina ungar. Ibland funderar jag på om jag är en tråkig mamma eller en alldeles vanlig arbetande småbarnsförälder. När jag läser tidningar som ska vara riktade till mig som målgrupp kan jag ibland känna mig tråkig. Reportage om att resa med småbarn, skidåkning i Åre eller barnkalas av jättemått, de ger mig bara dåligt samvete och en viss stress. Även om det kan vara bra med tips om man nu ska resa med barn. Men det känns långt från den vardag jag försöker ge mina ungar.

Denna helg har min familj gjort barkbåtar och fått dem att flyta i bäcken. Vi har sett en groda. Spännande. Vi har tillsammans rensat i trädgården och börjat snickra på en altan. Äldste sonen har haft en kompis hos sig. De byggde fördämningar i bäcken och slevade i sig mat, för man blir hungrig av att bygga. Yngste sonen och jag var på Ikea och köpte rullgardiner och åt köttbullar.

Vi har bara varit. Långt från resor med bebisar och jättekalas. Någon stund här och där har vi haft lite tråkigt, för när ska man annars veta att man har kul?

Frågan är om jag är en tråkig förälder eller alldeles, alldeles vanlig?

fredagen den 17:e april 2009

Barns välfärd under krisen

Kristdemokraten och socialministern Göran Hägglund klarade inte av att ge ett enda svar till barnen. När kommer en barnkonsekvensanalys av regeringens skatte- och arbetsmarknadspolitik och när kommer ett åtgärdsprogram för barns välfärd under krisen?
Ickesvaret är sorgligt för Hägglund men framförallt för barnen.

En hand upp alla som tror att världen tar sig snabbare ur krisen om regeringar sitter med armarna i kors och väntar på ännu sämre tider. Jag tror inte det. Det är nu det krävs ledarskap och handling. Det är nu vi måste ge människor hopp om att vi ser en framtid efter krisen. Det är nu vi ska investera i jobb och utbildning för att ge människor och länder framtidstro. Det är nu vi ska vara noga med att inte återupprepa gamla misstag. Vi vet att under 90-talets kris ökade barnfattigdomen. Det tog många år innan barnfattigdomen sjönk igen. Nu är vi inne i en ny djup lågkonjunktur och barns välfärd drabbas hårt av regeringens passivitet. Och ansvarig minister klarar inte av att svara på enkla raka frågor.

Kolla gärna in hela ordväxlingen på Riksdagens hemsida från frågestunden den 2 april. Kan också rekommendera Rädda Barnens rapport om barns välfärd.

torsdagen den 16:e april 2009

Vem vill bo i Anders Borgs kommun?

Den borgerliga regeringen har lämnat jobben och slarvar bort välfärden. De låtsas att det handlar om att prioritera välfärdens kärna. Men samma regering anser sig har råd att låna till skattesänkningar med 15 miljarder för de mest välbeställda.

I Anders Borgs kommun hämtas inga sopor, gräs och ogräs frodas, biblioteken är stängda, badhallen är borta, fritidsgårdar finns inte. Samlingslokaler och idrottsanläggningar förfaller. Föreningsliv får klara sig på egen hand. Reparation och underhåll av gång- och cykelvägar och lekplatser görs inte. På vintern plogas inga gator och det sandas inte heller. Inga investeringar görs för att företag ska kunna etablera sig i kommunen och inga nya bostadsområden planeras. Näringslivsstödet är borta och arbetsmarknadsenheten likaså.

Ändå räcker inte pengarna därför måste barnskötare, lärare och undersköterskor sägas upp. Välfärden för barnen och de gamla försämras. Arbetsvillkoren i välfärden är tuffare än någonsin. Kommunen kan inte locka någon att flytta in och de som kan lämnar kommunen. Därmed får kommuner ännu sämre skatteunderlag och mer nedskärningar måste göras.

Några med mer pengar på fickan kan rusta sina egna hus och sätta sina egna ungar i bra förskolor och skolor. Några kan betala de mycket högre avgifterna för det privata föreningslivet så deras ungar kan fortfarande få spela tennis. Några kan sätta sina gamla föräldrar i det fina privata äldreboendet. Men för många är livet svårt och framtidstron borta. Vem vill bo i Anders Borgs kommun?