onsdagen den 13:e april 2011

En social och ekologisk hållbar utveckling kräver mer

”Klimatfrågan är en av vår tids största utmaningar och därmed regeringens högst prioriterade miljöfråga” står att läsa i regeringens vår proposition. Sedan kommer ingenting, ingenting och så en kalldusch. Regeringen har nu uppenbart slagit av på takten i EU-arbetet, nu är det, svart på vitt, de tänker inte driva att EU åtar sig utsläppsminskningar på 30 % till 2020. Nu pratar regeringen om 2030 och inga ambitioner. Samtidigt nås vi av rapporter att regeringen över huvudtaget inte driver en annullering av utsläppsrätterna inom Kyotoprotokollet. De är uppenbarligen beredda att sälja ut åratals av miljöengagemang för att låta andra släppa ut det vi har minskat. Här finns inga vinnare. Det är fantastiskt illa att på 300 sidor vårproposition så ägnas en sida åt det som regeringen säger är deras högsta prioriterade miljöfråga.

Att vi kommer att jobba, bygga, bo och transportera oss också i framtiden men måste göra det på ett sätt som planeten tål, finns överhuvudtaget inte med i regeringens tankevärld. Det är ett fattigdomsbevis och jag menar att det också är att nedvärdera människor. I regeringens värld är det enda som talar till människor skattesänkningar. Och ju mer du tjänar desto mer talar plånboken. Jag förringar inte alls glädjen över att få lite mer pengar att röra sig med men jag är fullständigt övertygad om att människor i vårt land kräver och vill mer. Allt fler bryr sig om vilken mat man ger sig själv, sina barn och gamla. Livsmedelssäkerhet, högt djurskydd, närodlat och ekologiskt är här för att stanna och kommer att växa i betydelse. För att det finns ett intresse, för att det är bra för folkhälsan och bra för klimatet. Jag tänker också på de blivande byggnadssnickare och va-anläggare som jag träffade för ett par veckor sedan. De som i sin gymnasieutbildning inte ens tänkt på hur deras yrkesroll kan förändras med högre krav på att bygga hållbart och miljömässigt rätt i ett förändrat klimat. De som är en del av nyckeln för att framtida hållbart Sverige och värld. Jag menar att här finns en enorm potential och framtidskraft som människor vill och kan utvecklas med.

En social och ekologisk hållbar utveckling kräver mer.

torsdagen den 7:e april 2011

Rgeringen mörkar kärnkraftssubventioner

För mig är kärnkraftens vara eller icke-vara i grunden en fråga om moral. Hur kan vi ta oss rätten att utsätta oss själva och andra för de risker som kärnkraften bär med sig. Hur kan vi ta oss rätten att välja en smitväg i klimatkrisen, när vi är förunnande, att kunna välja en mer hållbar väg. Sverige kan göras modernt med förnybara energilösningar och energieffektivisering. Vårt land har unika möjligheter att basera hela vår energiförsörjning på förnybara källor. Låt oss ta det ansvaret. Här finns en enorm utvecklingspotential, jobbmöjligheter och unika tillväxtchanser. Här finns framtiden.

Vi Socialdemokrater har tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet lagt konkreta förslag på hur Sverige kan bygga ut den förnybara energin – vinden, vattnet, solen och bioenergin. Minst 30 TWh till 2020 och minst 55 TWh till 2030 är fullt möjligt. Samtidigt som vi energieffektiviserar kraftigt. Inför exempelvis, vita certifikat som gör det lönsamt att göra av med mindre el. Då kan vi lugn takt ersätta kärnkraften samtidigt som vi behåller konkurrenskraftiga elpriser.

I fredags, den 1 april, diskuterades kärnkraftens framtid vid en aktuell debatt i Riksdagen. Andreas Carlgren betonade att kärnkraften är en parentes:
"Det finns i fortsättningen inte något statligt stöd för kärnkraft." Han sa också: "Det blir varken direkta eller indirekta subventioner till kärnkraft."

Nu visar det sig att Sverige i hemlighet satsar 70 miljoner kronor på ny kärnkraftsforskning. Detta avslöjar Ekot bara några dagar efter Riksdagens stora kärnkraftsdebatt.

Jag blir förbannad, helt enkelt. Vår moderatstyrda regering försöker mörka att den fortfarande investerar i kärnkraft - samtidigt som miljöministern utåt försäkrar att "kärnkraften är en parentes i Sveriges energihistoria". Det är synnerligen allvarligt att den svenska regeringen i all hemlighet har förbundit sig för den största statliga forskningsinsatsen kring kärnkraft sedan 80-talet.

Jag vill kunna ge barn i vår värld, friheten, att kunna få sin energi av vind, vatten bioenergi och solkraft, från det förnybara. Säkert för människor och miljö. Varför välja ofrihetens väg när vi kan välja frihetens. Det finns så mycket som vi inte kan skydda våra barn ifrån. Därför har vi ett ansvar att göra vad vi kan, för att skydda barnen från det vi kan skydda dem ifrån. Det tror jag alla föräldrar kan känna. Vi kan skydda barnen från en farlig och oförutsägbar kärnkraft. Vi kan välja att ge dem frihet att växa i en tryggare, hållbarare, värld. Jag väljer den friheten.