Igår gick hela familjen i samlad tropp för att förtidsrösta. Båda mina söner ville med och se hur det gick till. Det är jag glad över. Demokrati är ingen självklarhet, den måste vinnas varje dag. Och igår kändes det som jag vann den lite tillsammans med min familj. Båda mina söner vet vad deras föräldrar röstade på.
Senare på kvällen, efter flygbladsutdelningar och dörrknackande för att få fler att använda demokratin på söndag, såg jag debatten på SVT mellan partiernas toppkandidater. Jag tycker att Marita Ulvskog (s) och Carl Schlyter (mp) klarade sig bäst i debatten. Carl var kort, redig och precis i många av sina inlägg. Bra jobbat i den miljön. Marita var lysande när hon pratade rätten till lika lön för samma arbete. Den borgerliga sidan hävdade att de minsann var för trygga jobb de också men de vill inte ändra EU:s regler för att säkerställa detta. De duger som de är. För ger man sig på EU:s regler så kan de bli sämre, hävdade de borgerliga. Maritas poäng, som hon ska ha all heder av, var när hon sa det uppenbara. Att det de borgerliga toppkandidaterna satt och varnade för var sina egna partikamrater i parlamentet. Medan hela den socialdemokratiska gruppen i parlamentet är överens om att EU:s regler måste ändras. Ingen ska diskrimineras på arbetsmarknaden och det ska i varje land vara en rättighet att få lika lön för samma arbete. Så visst gör det skillnad hur man lägger sin röst.
Men jag kan också känna efter gårdagens debatt att det kan inte vara lätt för den väljare som enbart har en sådan debatt att fatta sitt beslut utifrån. För den var ganska rörig och det var inte alltid helt enkelt att hänga med i alla turer.
Jag hoppas därför att det är fler som tänker som jag. Att ens barn kommer så småningom att fatta sina egna beslut men det kan inte vara fel att de faktiskt vet vad mamma och pappa tycker och varför.