Imorse reste jag hemifrån innan resten av min familj vaknat. Jag gjorde som jag brukar, smög upp till barnen, viskade hejdå och sedan snabbt mot tåget. Väl i Stockholm möter jag en borgerlig budget som inte kan göra mig annat än ledsam. Det är verkligen inte en miljöbudget som tar ansvar för dagens eller kommande generationer. Det är en budget som glömt mina barn.
Klimatutmaningen som vi delar med resten av världen tas verkligen inte på allvar. Det verkar vara armarna i kors om gäller. Inget ytterligare görs för att minska koldioxidutsläppen. Klimatinvesteringsprogrammen som gett långsiktiga investeringar i åtgärder som minskat utsläppen av växthusgaser, bidragit till omställningen av energisystemet och innehållit intressant ny teknik, är definitivt ett minne blott. Och jag kan fortsätta att räkna. Det enda som synes vara någorlunda positivt är att regeringen tagit till sig av kritiken om det svaga ansvaret för kemikaliearbetet och ökar anslaget till Kemikalieinspektionen.
Så nu börjat mitt jobb att inom två veckor lägga fram vårt socialdemokratiska och rödgröna svar till budget. En modig miljöpolitik som inte glömmer bort ansvaret för dagens och kommande generationer. Jag vet att det är möjligt.