Ett uppfodrande lyckat misslyckande

Det var ovisst in i det sista men Durban undvek kollaps. Det är viktigt för alla oss som tror på internationella överenskommelser. Durban blev ett uppfodrande lyckat misslyckande. Nu finns en samarbetsform men det är tyvärr otillräckligt. Durban har inte gjort någon skillnad för din och min framtid.

Det blev ett klimatavtal och Indien, Brasilien, Kina och USA är med. Nu är världens länder överens om ett lagligt bindande avtal. Det är mycket bra. Det allt överskuggande är dock avtalets otillräcklighet. Det nya nyckelordet ”legal force” är inte enkelt att tolka. Otillräckligt är också avsaknaden av siffror gällande utsläppen. Nu finns inga garantier att utsläppen kommer att minska varken såsom vetenskapen och planeten kräver eller vad länderna tidigare utlovat. Det är ett gemensamt ansvar att visa vägen framåt. Mycket arbete återstår.

EU med klimatkommissonär Connie Hedegaard överraskade positivt. EU skaffade sig, fem i tolv, en ny strategi i relationen med utvecklingsländerna. EU lyckades, fem över tolv, pressa fram en andra åtagandeperiod av Kyotoprotokollet och ”legal force” i klimatavtalet. Det är glädjande. Om detta hade skett redan under det svenska ordförandeskapet 2009 när förhandlingarna hölls i Köpenhamn hade vi kanske hunnit längre idag. Tyvärr saknas fortfarande det viktigaste, insikten om att i handling visa ansvar för klimatomställningen på hemmaplan. Här har världen, EU och Sverige mer att bevisa.

Det är hög tid att visa på att progressivitet och klimatomställning tjänar oss väl, stärker vår konkurrenskraft, bygger broar till jobb och välfärd, räddar vår planet och visar att vi tar vårt ansvar.

Ett uppfodrande lyckat misslyckande

Det var ovisst in i det sista men Durban undvek kollaps. Det är viktigt för alla oss som tror på internationella överenskommelser. Durban blev ett uppfodrande lyckat misslyckande.

Det blev ett klimatavtal och Indien, Brasilien, Kina och USA är med. Nu är världens länder överens om ett lagligt bindande avtal. Det är mycket bra! Det allt överskuggande är dock avtalets otillräcklighet. Det nya nyckelordet ”legal force” är inte enkelt att tolka. Otillräckligt är också avsaknaden av siffror gällande utsläppen. Nu finns inga garantier att utsläppen kommer att minska varken såsom vetenskapen och vår planet kräver eller vad länderna tidigare utlovat.

Det är ett gemensamt ansvar att visa vägen framåt. Mycket arbete återstår. Världen kan inte vänta.

Besvikelse

Nu har det blivit känt vilka sluttexter det förhandlas om i Durban och...besvikelsen är stor. Det var ju i Köpenhamn 2009 som ett internationellt klimatavtal skulle beslutas. Ett avtal med tydliga åtaganden om minskade utsläpp. Nu verkar det som att det man förhandlar om i Durban är tomt prat utan några åtaganden och att man eventuellt kan sikta på att börja landa ett avtal igen 2015-2020. Det är en stor besvikelse, ett gemensamt misslyckande och stor avsaknad av gemensamt ansvar.

Ett steg fram, två steg tillbaka?

En andra åtagandeperiod för Kyotoprotokollet verkar vara på väg fram i Durban. Det är bra och det minsta man kan begära av Durbanmötet. Mer orolig över att det verkar som finansieringen av klimatarbetet i utvecklingsländerna urvattnas. Får dessutom signaler om att det är Sverige som återigen inte tagit sitt ansvar för den gröna fonden. Det duger inte. Följer med spänning fortsatta förhandlingar.

Dags för ny strategi för nya steg i klimatförhandlingarna

I går var jag på Right livelihood award där en av pristagarna var Huang Ming från Kina "for his outstanding success in the development and massdevelopment of cutting-edge technologies for harnessing solar energy".

Det är hög tid att haka på "the Green Race".

På FN:s klimattoppmöte i Durban synes Kina ta steg framåt. I lördags på en presskonferens sa deras chefsförhandlare Su Wei att Kina nu var beredda att anta bindande klimatmål. Det är en enormt positivt men har mötts av mycket skeptiska kommentarer över allt.

Lena Ek försöker hela tiden spela ner förväntningarna men hon talar inget om hur förhandlingsstrategierna ser ut för Sverige och EU. Har de dragit några lärdomar av arbetet hittills? Finns det några idéer på att förändra strategi? Nej, några sådana svar fick vi inte av Lena Ek, inte heler idag, när hon ställde upp i intervju med P1.

Istället hör vi bara negativa signaler om att det nu går illa för Kyotoprotokollet eftersom många länder hoppat av. De som varit med länge känner igen det här från, just det förhandlingarna i staden Kyoto i Japan. Då var det samma sak. Stora länder som USA var tveksamma. Men den dåvarande svenska miljöministern Kjell Larsson (s) var en av dem som drev på för ett avtal ändå. Och lyckades.

Varför inte samma sak nu? Om vi tror att det är lönsamt att gå före, om vi tror att det gynnar vår konkurrenskraft på lång sikt att bli oljeoberoende, att stimulera ny teknik, att minska vår energianvändning – varför inte samla dem som tror på det och köra vidare. Det skulle kunna vara utgångspunkten för en nya viktiga steg i kliatförhandlingarna.