Samtal med Kanadas ambassad om Kyotoprotokollet

Jag menar att Regeringen bör kalla till sig Kanadas ambassadör för att protestera mot att Kanada sviker sina åtagande i Kyotoprotokollet och hoppar av uppgörelsen.

Jag har själv varit i kontakt med den kanadensiska ambassaden för att förhöra mig om vilka skäl den kanadensiska regeringen lämnat för sitt agerande.

Den borgerliga regeringen i Kanadas beslut att lämna Kyotoprotokollet är allvarligt och hotar att få fler länder att svikna sina löften.

Kanada har i Kyotoprotokollet åtagit sig en minskning av utsläppen med 6 procent 2012 jämfört med 1990. Idag ligger utsläppen cirka 30 procent över 1990.

Men Kanada har också lämnat in ett frivilligt åtagande enligt den uppgörelse som blev vid klimatförhandlingarna i Köpenhamn 2009 och i Cancun 2010 att ha minsk 17 procent 2020 jämfört med 2005.

Jag fick beskedet från ambassaden att de nu arbetar med att uppfylla det åtagandet och det ser jag som positivt. Det är av oerhörd stor vikt att utsläppen börjar minska långt innan de avtal om utsläppsminskningar som Durbanmötet skissat på börjar gälla. Kyotoprotokollet är tillsammans med ländernas frivilliga åtaganden just nu vårt enda hopp att klara det.

Ett uppfodrande lyckat misslyckande

Det var ovisst in i det sista men Durban undvek kollaps. Det är viktigt för alla oss som tror på internationella överenskommelser. Durban blev ett uppfodrande lyckat misslyckande. Nu finns en samarbetsform men det är tyvärr otillräckligt. Durban har inte gjort någon skillnad för din och min framtid.

Det blev ett klimatavtal och Indien, Brasilien, Kina och USA är med. Nu är världens länder överens om ett lagligt bindande avtal. Det är mycket bra. Det allt överskuggande är dock avtalets otillräcklighet. Det nya nyckelordet ”legal force” är inte enkelt att tolka. Otillräckligt är också avsaknaden av siffror gällande utsläppen. Nu finns inga garantier att utsläppen kommer att minska varken såsom vetenskapen och planeten kräver eller vad länderna tidigare utlovat. Det är ett gemensamt ansvar att visa vägen framåt. Mycket arbete återstår.

EU med klimatkommissonär Connie Hedegaard överraskade positivt. EU skaffade sig, fem i tolv, en ny strategi i relationen med utvecklingsländerna. EU lyckades, fem över tolv, pressa fram en andra åtagandeperiod av Kyotoprotokollet och ”legal force” i klimatavtalet. Det är glädjande. Om detta hade skett redan under det svenska ordförandeskapet 2009 när förhandlingarna hölls i Köpenhamn hade vi kanske hunnit längre idag. Tyvärr saknas fortfarande det viktigaste, insikten om att i handling visa ansvar för klimatomställningen på hemmaplan. Här har världen, EU och Sverige mer att bevisa.

Det är hög tid att visa på att progressivitet och klimatomställning tjänar oss väl, stärker vår konkurrenskraft, bygger broar till jobb och välfärd, räddar vår planet och visar att vi tar vårt ansvar.

Ett steg fram, två steg tillbaka?

En andra åtagandeperiod för Kyotoprotokollet verkar vara på väg fram i Durban. Det är bra och det minsta man kan begära av Durbanmötet. Mer orolig över att det verkar som finansieringen av klimatarbetet i utvecklingsländerna urvattnas. Får dessutom signaler om att det är Sverige som återigen inte tagit sitt ansvar för den gröna fonden. Det duger inte. Följer med spänning fortsatta förhandlingar.

Dags för ny strategi för nya steg i klimatförhandlingarna

I går var jag på Right livelihood award där en av pristagarna var Huang Ming från Kina "for his outstanding success in the development and massdevelopment of cutting-edge technologies for harnessing solar energy".

Det är hög tid att haka på "the Green Race".

På FN:s klimattoppmöte i Durban synes Kina ta steg framåt. I lördags på en presskonferens sa deras chefsförhandlare Su Wei att Kina nu var beredda att anta bindande klimatmål. Det är en enormt positivt men har mötts av mycket skeptiska kommentarer över allt.

Lena Ek försöker hela tiden spela ner förväntningarna men hon talar inget om hur förhandlingsstrategierna ser ut för Sverige och EU. Har de dragit några lärdomar av arbetet hittills? Finns det några idéer på att förändra strategi? Nej, några sådana svar fick vi inte av Lena Ek, inte heler idag, när hon ställde upp i intervju med P1.

Istället hör vi bara negativa signaler om att det nu går illa för Kyotoprotokollet eftersom många länder hoppat av. De som varit med länge känner igen det här från, just det förhandlingarna i staden Kyoto i Japan. Då var det samma sak. Stora länder som USA var tveksamma. Men den dåvarande svenska miljöministern Kjell Larsson (s) var en av dem som drev på för ett avtal ändå. Och lyckades.

Varför inte samma sak nu? Om vi tror att det är lönsamt att gå före, om vi tror att det gynnar vår konkurrenskraft på lång sikt att bli oljeoberoende, att stimulera ny teknik, att minska vår energianvändning – varför inte samla dem som tror på det och köra vidare. Det skulle kunna vara utgångspunkten för en nya viktiga steg i kliatförhandlingarna.

Ett stort steg för Cancun, ett pyttesteg för klimatet

Jag har denna gång följt klimatförhandlingarna på nära håll. Jag vet att många slitit hårt för att göra gott och man lyckades till slut. Det är viktigt för alla oss som tror på internationella överenskommelser. Men resultatet är helt otillräckligt för att skydda människor och rädda vår planet.

Jag har faktiskt lite förståelse för att det ska vara så svårt att fixa nya gröna jobb och göra befintliga jobb grönare och samtidigt rädda vår framtid. Det borde ju vara något som kunde engagera mera. Betydligt mer spännande än att lägga in miljarder på miljarder i kraschande banker och finanskriser. Och kanske ett vettigt sätt att hantera just det.

Mycket återstår att göra inför nästa år i Sydafrika. EU måste ta ett större ansvar och bygga bättre relationer med ett antal länder. Klimatfinansieringen behöver lösas bättre. Här vilar ansvaret tungt på de rikare länderna. Kyotoprotokollets framtid behöver tryggas. Det är det åtagande som finns för rikare länder som länge släppt ut växthusgaser och deras ansvar att aktivt betala tillbaka, både i utsläppsminskningar och tekniköverföring. Detta är viktigt för många av de länder som redan nu, utan egen förskyllan, drabbas hårt av klimatförändringarna.

Det är mycket bra att nu Cancun i avtal inkluderat de utsläppsminskningar som aviserades i Köpenhamn. Även om detta på långa vägar inte räcker för att klara två graders målet, än mindre 1,5 grad, så är det viktiga steg på vägen. Det är också mycket bra att nya viktiga steg tagits för minskad avskogning.

Tyvärr är dock överenskommelserna i Cancun liten tröst för de mer än två miljoner människor som redan idag lever med klimatförändringarna.

Ingen av oss kan åka hem från Cancun och se våra barn i ögonen. För vi har inte lyckas trygga deras framtid.

Vad står på spel?

Klimatförhandlingarna går in på sista dygnet. Det mexikanska ordförandeskapet pressar på och har ambitionen att vi tidigt imorgon ska få se beslutsförslag på ett antal viktiga områden. Men det är fortfarande mycket som återstår. Jag hoppas verkligen att vi får se resultat. Det är nu viktigt att kunna skydda Kyotoprotokollet, få ordning på klimatfinansieringen och fortsatta åtaganden för minskad avskogning. Det är också viktigt att det finns en godtagbar överenskommelse om vägen till Durban, Sydafrika nästa år. Jag hoppas kunna få de beskeden. Då ska vi ändå betänka att det verkligen inte är tillräckligt. Det skulle behövas betydligt mer. Men det är viktiga steg framåt.

Om man betänker att de rika länderna enkelt har kunnat plocka miljarder på miljarder för att rädda banker och klara finanskrisen. Men samma regeringar har mycket svårt att plocka fram pengar när det handlar om att bekämpa klimatförändringar, skapa nya gröna jobb, rädda människor och vår planet. Ja, då är det svårt att förstå.

Alldeles oavsett så berör klimatförändringarna oss alla. 2 miljoner människor lever redan idag mitt i klimatförändringarna. För andra, som oss i Sverige, kan vi inte ännu känna klimatförändringarna lika påtagligt. Men alla kommer att drabbas om den globala uppvärmningen fortsätter. Där det är torrt kommer det att bli mer torka. Där det faller nederbörd kommer det falla mer nederbörd och då som regn. Förödande konsekvenser för alla som drabbas. Jag vill kunna ge mina barn en snövit jul också i framtiden. Därför är klimattoppmötet viktigt för mig och för dig. Och inte minst för alla de barn som redan nu lider svårt av klimatförändringarna.

Visa ledarskap

Inget genombrott idag gällande förlängning av Kyotoprotokollet. Och det som sas vara nyckeln för resten av förhandlingarna. Hoppas det inte är sant. Har ännu inte gett upp hoppet om resultat i Cancun. Men nu börjar det bli hög tid för god förhandlingsvilja och konstruktiva diskussioner. Dags att visa ledarskap.

Nyckel för att ta förhandlingar till beslut

Det är en häftig känsla att befinna sig på en arena där världens alla länder samlas. Att dessutom veta att alla är här för att diskutera och förhoppningsvis ta beslut om hur världen ska hantera klimatförändringarna. Det är häftigt.

FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon var tydlig. Vi måste skydda människor och vår planet. Cancun måste bli ett genombrott. Status quo är inte acceptabelt. Han uppmanade också om att det perfekta inte får bli fiende till det bästa möjliga. Att alla länder måste vara en del av lösningen. Annars kan vi inte skydda människor och vår planet. Under hans tal var representanterna för USA mest helt upptagna med sina egna mobiltelefoner. Kändes skumt.

Ban Ki Moon menade att det är av yttersta vikt att få utsläppen av växthusgaser att börja vända nedåt. Nu går det åt helt fel håll. Världens utsläpp av växthusgaser har ökat sedan Bali-mötet. Han pekade också på att beslut behövs om minskad avskogning, om en grön fond för klimatfinansiering och tekniköverföring till fattigare länder. Jag tror han har rätt. Men det verkar vara mycket kvar för att få förhandlingarna att komma till beslut. Ändå verkar här finnas hopp om att man ska kunna åstadkomma något.

Just nu verkar många tro att ett beslut om Kyotoprotokollet skulle kunna lösa ut delar som tar andra förhandlingar framåt. Problemet är dock att det är mycket som liknar Köpenhamnsförhandlingarna. Att man väntar in i det sista att ta beslut. Och i Köpenhamn blev det, som bekant, inga beslut. Och det är väl värsta scenariot just nu. Att Cancun också blir ett misslyckande.

Klimat, Mexico och jag

Jag kommer att vara oppositionens representant i den svenska delegationen som reser till Klimattoppmötet i Cancun, Mexico 6-10 december. Det ska bli mycket spännande att på plats kunna följa och ge kommentarer till de internationella förhandlingarna.

Jag kommer säkerligen att vara fortsatt kritisk till att de rika länderna inte gör tillräckligt för att få med de fattigare länderna på den klimatuppgörelse som vi alla behöver. Jag kan ha förståelse för att det är många hänsyn som måste tas i de internationella förhandlingar men jag har mindre förståelse för den svenska regeringens agerande.

Både statsministern och miljöministern har inte velat driva att EU ska gå fram med 30% procents reduktionsmål dvs att minska utsläppen av växthusgaser med 30%. Det blev inte heller EU:s linje utan man ligger kvar med samma strategi som inför det misslyckade Köpenhamsmötet. Det är beklagligt.

Miljöministern försöker dessutom hävda att en förlängning av Kyotoprotokollet skulle vara en framgång. Den gode minns dock Miljöministerns inställning inför Köpenhamnsmötet. Han hävdade då att en förlängning av Kyotoprotokollet skulle vara helt otillräckligt. Och faktum är att Miljöministern då hade helt rätt. Blir det nu en förlängning av Kyotoprotokollet i Cancun är bättre än ingenting. Men det är mest av allt ett misslyckande. För oss som lever här och nu och för kommande generationer.