Om viljan finns . . .

Funderar på detta med ledarskap. Min känsla här i Cancun är att ingen vill gå före. Jag frågar mig vem eller vilka som stöttar det Mexikanska ordförandeskapet i sina ambitioner. Känns som ingen egentligen gör det. Det är problematiskt.

När jag sedan får höra om Aftonbladets artikel om hur Reinfeldt instruerat miljöminister Carlgren om hur och vad man får säga om USA. Då väcker också det tankar. Om det är sant så är det anmärkningsvärt. Och inte minst säger det en hel del om regeringen Reinfeldts bristfälliga engagemang i klimatarbetet.

Tydligen viktigare för Reinfeldt att sätta sig själv i god dager hos Obama-administrationen än att vara en viktig kritik och en del av ett internationellt tryck på USA (och också andra länder) som blockerar delar och en helhet av de viktiga klimatöverenskommelserna på internationell nivå.

Här i Cancun har många slitit hårt för att ta klimatarbetet framåt. Nu är det upp till det politiska ledarskapet. Frågan är hur det ska gå? Om det är fler statsministrar och presidenter som regisserar sina miljöministrar på samma sätt, då är det inte konstigt att det går trögt i förhandlingarna här i Cancun. Men jag har inte gett upp hoppet än. Jag blir gärna glatt överraskad.

Ovasett, känns det som både Reinfeldt och Carlgren behöver förklara sig.

Visa ledarskap

Inget genombrott idag gällande förlängning av Kyotoprotokollet. Och det som sas vara nyckeln för resten av förhandlingarna. Hoppas det inte är sant. Har ännu inte gett upp hoppet om resultat i Cancun. Men nu börjar det bli hög tid för god förhandlingsvilja och konstruktiva diskussioner. Dags att visa ledarskap.

Nyckel för att ta förhandlingar till beslut

Det är en häftig känsla att befinna sig på en arena där världens alla länder samlas. Att dessutom veta att alla är här för att diskutera och förhoppningsvis ta beslut om hur världen ska hantera klimatförändringarna. Det är häftigt.

FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon var tydlig. Vi måste skydda människor och vår planet. Cancun måste bli ett genombrott. Status quo är inte acceptabelt. Han uppmanade också om att det perfekta inte får bli fiende till det bästa möjliga. Att alla länder måste vara en del av lösningen. Annars kan vi inte skydda människor och vår planet. Under hans tal var representanterna för USA mest helt upptagna med sina egna mobiltelefoner. Kändes skumt.

Ban Ki Moon menade att det är av yttersta vikt att få utsläppen av växthusgaser att börja vända nedåt. Nu går det åt helt fel håll. Världens utsläpp av växthusgaser har ökat sedan Bali-mötet. Han pekade också på att beslut behövs om minskad avskogning, om en grön fond för klimatfinansiering och tekniköverföring till fattigare länder. Jag tror han har rätt. Men det verkar vara mycket kvar för att få förhandlingarna att komma till beslut. Ändå verkar här finnas hopp om att man ska kunna åstadkomma något.

Just nu verkar många tro att ett beslut om Kyotoprotokollet skulle kunna lösa ut delar som tar andra förhandlingar framåt. Problemet är dock att det är mycket som liknar Köpenhamnsförhandlingarna. Att man väntar in i det sista att ta beslut. Och i Köpenhamn blev det, som bekant, inga beslut. Och det är väl värsta scenariot just nu. Att Cancun också blir ett misslyckande.

Ont i halsen och hur går det med förhandlandet?

På plats i Cancun. Lite trött och med ont i halsen. Men inget som inte lite Ipren och fukost i solen kan lösa. Idag öppnas högnivådelen av mötet. Får se om världens ledare har tänkt sig att leda denna gång? Vad jag hittills förstått så går förhandlingarna trögt. Broarna som raserades i Köpenhamn är fortfarande i mångt och mycket trasiga. Miljöminister Carlgren jobbar säkert på, men frågan är vad som kommer ut av det. Han har ju inte så bra ”record” hittills.

Att förhandlingarna går trögt är kanske inte så svårt att förstå. Det är de rika i-länderna som fortfarande lämnar störst fotavtryck i utsläpp av växthusgaser och det är vi som försatt världen under rådande klimatförändringar. Men det är de fattigare länderna och dess människor som får betala priset här och nu. Den rikare delen av världen kommer till förhandlingarna ”tomhänta” det vill säga med samma pengar som förut, bara med en ny etikett. Och en del länder är än mer motsträviga att ta sitt ansvar. Och på andra sidan förhandlingsbordet sitter de länder som står inför störst utmaningar och som är drabbade av en dubbel ojämlikhet, fattigdom och klimatförändringar. Ja, då är det kanske inte så svårt att förstå att förhandlingarna går trögt.

Jag hoppas snart få veta mer om ur det går med att hitta nya finansieringskällor såsom avgifter på flyg och sjöfart för att klara klimatomställningen. Jag tror det är avgörande för framtiden.

Klimattoppmöte, here I come

Det är söndag och jag börjar resan mot klimattoppmöte i Cancun, Mexico. Familjen har vinkat av mig och jag fick faktiskt en extra kram. Detta trots att alla intygade att de klarar sig alldeles utmärkt utan mig den kommande veckan. Det syntes bara vara jag som åkte med den där blandningen av förväntan till nya erfarenheter samtidigt som jag bär ett litet stygn av dåligt samvete. Men nu är jag på väg.

Det ska bli riktigt spännande att få se internationella klimatförhandlingar på nära håll. Även om jag måste erkänna att jag hellre hade varit minister och fått påverka direkt än en observatör från oppositionen. Jag hoppas dock kunna få vara stolt över Sverige denna gång. Att jag kan få se Sverige rehabilitera sig i den internationella klimatpolitiken. Att Sverige kan vara med och återuppbygga de broar som raserades under Köpenhamnsmötet. Att vi tar vårt ansvar som klimatförändringarna kräver. Om viljan finns.

Jag kommer att försöka att ge mina intryck under veckan som följer, här på min blogg.

Matilda kräver skärpta regler kring kemikalier i vardagsprodukter

Kemikalier i nappflaskor, i teflonpannor, i badleksaker och i rengöringsmedel. Jag är själv småbarnsförälder. Jag känner igen oron. Oron över att inte riktigt veta vad jag omedvetet utsätter mina barn för. Så ska det inte behöva vara.

Det minsta vi kan kräva är ordentliga innehållsförteckningar som går att läsa och förstå. Gärna med en extra information, en form av förtydligande varningstext, eller kanske till och med en rekommendation om andra produkter som kan användas. Jag menar också att Sverige ska verka för att FN inrättar en internationell Kemikaliepanel - liknande den klimatpanel som fick så stor uppmärksamhet - samt att EU-direktivet Reach utvidgas till att omfatta fler kemikalier. Vi kan göra mer här hemma och internationellt. Vad väntar den borgerliga regeringen på?

Klimat, Mexico och jag

Jag kommer att vara oppositionens representant i den svenska delegationen som reser till Klimattoppmötet i Cancun, Mexico 6-10 december. Det ska bli mycket spännande att på plats kunna följa och ge kommentarer till de internationella förhandlingarna.

Jag kommer säkerligen att vara fortsatt kritisk till att de rika länderna inte gör tillräckligt för att få med de fattigare länderna på den klimatuppgörelse som vi alla behöver. Jag kan ha förståelse för att det är många hänsyn som måste tas i de internationella förhandlingar men jag har mindre förståelse för den svenska regeringens agerande.

Både statsministern och miljöministern har inte velat driva att EU ska gå fram med 30% procents reduktionsmål dvs att minska utsläppen av växthusgaser med 30%. Det blev inte heller EU:s linje utan man ligger kvar med samma strategi som inför det misslyckade Köpenhamsmötet. Det är beklagligt.

Miljöministern försöker dessutom hävda att en förlängning av Kyotoprotokollet skulle vara en framgång. Den gode minns dock Miljöministerns inställning inför Köpenhamnsmötet. Han hävdade då att en förlängning av Kyotoprotokollet skulle vara helt otillräckligt. Och faktum är att Miljöministern då hade helt rätt. Blir det nu en förlängning av Kyotoprotokollet i Cancun är bättre än ingenting. Men det är mest av allt ett misslyckande. För oss som lever här och nu och för kommande generationer.