Vi måste hjälpas åt

Partiledardebatt och SCB siffror samma dag. En del att fundera omkring alltså. Först partiledardebatten.

Moderatledaren hade uppenbara problem. Han blev raljant och översittaraktig. Jag ska ta ansvar genom att berätta hur det ser ut på riktigt, så sa han Reinfeldt. Det finns tydligen bara en verklighet, ett riktigt och en väg och det är Reinfeldt som har patent på den. Vi som vet att moderatledarens verklighet inte är den enda. Vi som vet att det finns fler vägar. Vi som vet att det handlar om värderingar. Vi måste hjälpas åt för att göra våra röster hörda. Reinfeldt får inte ta patent på sanningen.

Sverige tjänar på rättvisa. Det är de ungar som får möjligheterna som läser vidare. Det går att arbeta och investera Sverige ur krisen.

Så till SCB:s siffror. Jag känner mig ganska övertygad om att de kommer att rapporteras som att socialdemokraterna rasar och moderaterna går framåt. Jag vill bara här påminna att jämfört med valet 2006 så har idag socialdemokraterna ett större stöd. Dagens SCB siffror är också bara den senaste av en lång rad mätningar som ger de rödgröna mer stöd än regeringspartierna.
Inget är säkert mer än att valet 2010 kommer att bli jämt.

Vi kommer att behöva hjälpas åt. Vi som vill se ett Sverige i solidaritet och rättvis fördelning. Vi som ser att varenda unge förtjänar att få möjligheter att växa och nå sina drömmar. Vi som vet att jag mår bra när mina ungar har det bra men ännu bättre när också grannens barn har det bra. Vi lever ju tillsammans sida vid sida.

Jobben först

Idag måste jag som Hallsbergare och socialdemokrat blogga om jobben. Återigen ett stort varsel som drabbar människor hårt. Nu är det än fler som får gå med oron i magen och frågorna i huvudet. Kommer det att bli jag som blir arbetslös nu? Fler som får börja fundera på sin ekonomi och sin vardag. Fler barn som får lyssna på oroliga föräldrar.

Jag känner mig arg. Arg över att jobbkrisen tillåts slå så hårt. Det går ju att göra mer för att rädda jobben. Arg över att den borgerliga regeringen gjort svensk a-kassa till Nordens sämsta och att man avvecklat tre fjärdedelar av den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen. Arg över systemskiftet som gjordes innan och oberoende av finanskrisen.

Hoppfull för att jag innerligt tror att det är fler än jag som är arga. Att fler, precis som jag, bryr sig om jobben, välfärden och rättvis fördelning. Att fler, som jag, inser att det gör skillnad hur man lägger sin röst. Att vi kan bättre och att Sverige tjänar på rättvisa.