Utan glädje, med sorg i hjärtat, det socialdemokratiska partiet är i kris. I breda grupper har vi inte fått förtroende för vår politik och förmåga att leda Sverige. Håkan Juholt har kommit till slutsatsen att ordförandeskapet för partiet måste axlas av någon annan. Få partier eller rörelser är enbart beroende av en ledare. Det är ett lagarbete. Men varje ledarskap kan göra det lättare eller svårare för det man företräder. Med en genuin och ärlig omsorg om partiet och med respekt för att fler människor ska kunna ge sitt förtroende till socialdemokratin så menar jag att Håkan Juholt kommit till rätt slutsats. Vi hade kommit till vägs ände. Men jag har stor respekt för att andra partimedlemmar kan känna på annat sätt. Alldeles oavsett så återstår bara hårt arbete för att återskapa förtroendet för socialdemokratin.
Jag har några bestämda åsikter som jag menar är avgörande för framtiden.
• Ett ledarskap som måste präglas av öppenhet, kompetens och framförallt ödmjukhet. Det är vad ett ganska sargat parti behöver och det är också nödvändigt för att fler ska ge sitt förtroende till socialdemokratins idéer.
• Vi behöver konkretisera den politikutveckling som skett under Håkan Juholts ledarskap. Vi behöver också fortsätta att utveckla politiken. Jag vill att vi minns att endast 22% av de som var i arbete röstade på Arbetarepartiet socialdemokraterna i valet 2010. Det är helt oacceptabelt. Här behöver socialdemokratins attraktionskraft stärkas. Vi måste helt enkelt klara av att konkretisera politiken till att också innefatta de som är i arbete och arbetslivets villkor.
• Vi behöver en modern socialdemokrati som fokuserar en hållbar utveckling. En socialdemokrati som tar ansvar för dagens och kommande generationer.
• Vi behöver ha fokus på respekt för människors vardag och att vi är ett reformistiskt parti. Att vi steg för steg vill bygga något bättre med många människor med oss i vår idé om framtiden. Vi behöver vara i takt med tiden och försöka bli mer relevanta. Frihet, jämlikhet, solidaritet och rättvisa omfattar alla.
Avslutningsvis, i sorgen över den kris som socialdemokratin är mitt uppe i ser jag också en möjlighet till ett omtag där vi kan visa att vi kan fortsätta att utvecklas. Jag menar att det bara kan ske med mer öppenhet och mer demokrati, i mer förändring. Vi är socialdemokrater och lika goda socialdemokrater.
En stark, självsäker och modern socialdemokrati är inte att leka med. Och jag har ännu inte gett upp hoppet att det är just där socialdemokratin kommer att landa, förhoppningsvis förr än senare.
Det var bra punkter du anför och jag skriver under på var och en. Jag har dock ett viktigt tillägg vad gäller valet av den framtida partiledare som jag beskriver i min blogg:
SvaraRaderahttp://anitamenar.wordpress.com/2012/01/21/det-ar-inte-synd-om-mig/