Matilda kräver skärpta regler kring kemikalier i vardagsprodukter

Kemikalier i nappflaskor, i teflonpannor, i badleksaker och i rengöringsmedel. Jag är själv småbarnsförälder. Jag känner igen oron. Oron över att inte riktigt veta vad jag omedvetet utsätter mina barn för. Så ska det inte behöva vara.

Det minsta vi kan kräva är ordentliga innehållsförteckningar som går att läsa och förstå. Gärna med en extra information, en form av förtydligande varningstext, eller kanske till och med en rekommendation om andra produkter som kan användas. Jag menar också att Sverige ska verka för att FN inrättar en internationell Kemikaliepanel - liknande den klimatpanel som fick så stor uppmärksamhet - samt att EU-direktivet Reach utvidgas till att omfatta fler kemikalier. Vi kan göra mer här hemma och internationellt. Vad väntar den borgerliga regeringen på?

Älskade ungar

Igår eftermiddag blev lillkillen magsjuk. Det är alltid oro när barnen blir sjuka. Och inte ville han dricka något. Men efter några förmaningar, att doktorn faktiskt sagt att man måste dricka när man är magsjuk, så funkade det. Sedan nästa huvudbry. Ska mamman eller pappan vabba? Det passar ju, som vanligt, inte för någon av oss. Så trixa och fixa, bända och vrida. Hur ska vi få ihop det nu? Denna gång blev det pappan som får ta de första dagarna. Så här sitter jag nu med grus i ögonen och huvudet fullt av seg kola och försöker få något gjort. Någon annan småbarnsförälder som känner igen sig?

Ett politiskt val borde vara mer än fildelning för en småbarnsförälder

Jag tar med viss förvåning del av en småbarnsmammas ställningstagande vid val av politiskt parti. Samtidigt som hon skolar in sin lille son på förskolan så har hon bestämt sig för att gå med i Piratpartiet.

Jag har respekt för att vi gör olika politiska ställningstaganden. Men ibland kan jag känna mig mer förbryllad än annars.

Det borde, för en småbarnsförälder, vara viktigt att sonen kan få en förskola av god kvalitet. En förskola med utbildad personal som kan sätta sonens behov främst. En förskola som finns tillgänglig när behovet finns, dagtid, kvällstid eller nätter. Det borde vara viktigt att sätta jobben främst. Att man som förälder kan försörja sig själv och sin familj. Att det är schyssta villkor på arbetsmarknaden där lika lön för lika arbete är bärande princip. Där fackliga rättigheter och våra svenska kollektivavtalsmodell försvaras. Det borde vara viktigt att vi i jobbkrisens Sverige och Europa tar ansvar för att investera oss ur krisen. Där människor kan ges hopp och framtidstro genom investering i utbildning på bredden. Där vi ger varandra nya chanser.

Hur kan allt detta och mer därtill, bli oväsentligt, för en småbarnsmamma mitt i livet?

Vanlig arbetande småbarnsförälder eller tråkig?

För mig är mitt jobb eller snarare mitt förtroendeuppdrag mycket viktigt. Men lika viktigt är tid och vardag med mina ungar. Ibland funderar jag på om jag är en tråkig mamma eller en alldeles vanlig arbetande småbarnsförälder. När jag läser tidningar som ska vara riktade till mig som målgrupp kan jag ibland känna mig tråkig. Reportage om att resa med småbarn, skidåkning i Åre eller barnkalas av jättemått, de ger mig bara dåligt samvete och en viss stress. Även om det kan vara bra med tips om man nu ska resa med barn. Men det känns långt från den vardag jag försöker ge mina ungar.

Denna helg har min familj gjort barkbåtar och fått dem att flyta i bäcken. Vi har sett en groda. Spännande. Vi har tillsammans rensat i trädgården och börjat snickra på en altan. Äldste sonen har haft en kompis hos sig. De byggde fördämningar i bäcken och slevade i sig mat, för man blir hungrig av att bygga. Yngste sonen och jag var på Ikea och köpte rullgardiner och åt köttbullar.

Vi har bara varit. Långt från resor med bebisar och jättekalas. Någon stund här och där har vi haft lite tråkigt, för när ska man annars veta att man har kul?

Frågan är om jag är en tråkig förälder eller alldeles, alldeles vanlig?