Ännu bättre utan slips

Någon som såg söndagens Agenda med Östros och Borg i debatt? Föga förvånande gillade jag det Östros hade att säga. Jag tycker att han sopade banan med Borg. Men jag förstår inte riktigt varför de måste se likadana ut? Måste man ha kostym, vit skjorta och slips om man sköter finanserna. Hmm… för mig hade Östros vunnit ännu mer om han nöjt sig med en snygg skjorta. Och, ja, jag tar mig friheten att kommentera en mans klädsel.

Min vardag

Om det är värt det, om jag har för högt eller lågt arvode? Jag vet inte. Jag vet bara att jag lägger all min tid och lite till för att leva upp till förtroendet jag fått. Det här är min vardag.

Igår fick det bli 8 timmar för att göra rätt för mitt uppdrag som riksdagsledamot. 6 timmar på dagen och 2 timmar på kvällen. Jag ville ju också hinna med att steka pannkakor till mina barn. Idag lämnade jag mina barn på dagis och fritids kl.07.00. Vi ses igen på fredag morgon. Då är det jag som ger frukost och ser till att de kommer till dagis och skola. Min man träffar jag först på fredag kväll.

Idag tisdag är jag i Stockholm. Jag träffar Eh Wah från Burma och Sören Hansen från ABF, jag kommer att svara på e-post, blogga och lite annat vardagligt. Jag har redan pratat med media om FRA-lagen. Senare under dagen blir det möte med länets (s)- riksdagsledamöter, därefter träff med hela (s)- riksdagsgruppen, kvällen avslutas med ett seminarium för Mälardalen. Jag räknar med att vi är klara till ca kl.22.00. Då har jag bokat tvättid, för också en politiker behöver tvätta.

Imorgon är jag på plats vid 7-tiden för att läsa tidningar, kolla nyheterna och lite annat. Klockan 08.00 har jag första mötet. Klockan 09.00 är jag på plats i riksdagens plenisal för då är det partiledardebatt. Senare under eftermiddagen träffas (s)-gruppen i socialförsäkringsutskottet. Jag voterar vid debattens slut som tidigast blir kl.17.00. Därefter ett möte med två av länets ledande företrädare för landstingspolitiken. Någon gång där under dagen är det tänkt att jag ska boka in mig på ett arbetsplatsbesök och förbereda torsdagens möte. På torsdagen far jag kl.06.55 från Stockholm mot Bryssel. Jag är det svenska partiets representant på ett ESP-möte. Vi ska diskutera omkring hur vi socialdemokrater kan möta den ekonomiska krisen med trygghet för människor och genom investeringar i utbildning och kompetens. Spännande. Jag landar i Stockholm igen vid kl. 21.30. Är hemma i Hallsberg kl.00.03.

Fredagen är det jag som ger barnen frukost och ser till att de kommer till dagis och skola. Förmiddagen är bokad för att jobba med Hallsbergs socialdemokratiska parti. Eftermiddagen kan det bli ett arbetsplatsbesök om jag hinner. Annars kanske jag hämtar barnen lite tidigare. För vi har ju knappt setts. Lördag ser lugn ut. Blir familjetid. Söndag kväll är det partimöte.

Om det är värt det? Om jag har för högt eller lågt arvode? Jag vet inte. Lever jag upp till förtroendet jag fått? Jag vet inte. Det kan bara du svara på.

Framtid, anständighet och ansvar

”För mig handlar det om framtid, om anständighet och om ansvar för Sverige” Jag lånar Mona Sahlins ord för att beskriva den socialdemokratiska skuggbudgeten. Och jag känner mig trygg med det. För (s) budgeten handlar om hopp och framtidstro om nya jobb och nya chanser. Vi talar om 100 000 jobb, praktik och utbildningsplatser. Den handlar om anständighet. Att inte vidga klyftorna mer. Att inte låta barnen betala krisen. Att ge stöd till de barn som riskerar att leva i störst ekonomisk utsatthet. Att satsa en miljard på skolor och personal omkring våra barn. Att reparera våra välfärdsförsäkringar. Skuggbudgeten handlar om ansvar för Sverige. Vi lånar inte till ineffektiva skattesänkningar.

Det här är vårt besked, ökade orättvisor är inte lösningen på våra problem. Ett välfärdsland med anständighet och nya jobb är ett gott besked för framtiden.

Jag gillar också, speciellt, att vi vill göra mer för att få vardagslivet att gå ihop för föräldrar och barn. Vi ger besked om nattbarnomsorg och vi ger också besked om att vi vill öppna för möjligheten att kunna använda föräldraförsäkringen ända upp till barnet fyllt 16 år. Det är ett sätt att kunna ge tid med barnen i olika delar av livet utan att för den skull behöva lämna arbetsmarknaden eller gå ned i tid. Jag gillar det.

Älskade ungar

Igår eftermiddag blev lillkillen magsjuk. Det är alltid oro när barnen blir sjuka. Och inte ville han dricka något. Men efter några förmaningar, att doktorn faktiskt sagt att man måste dricka när man är magsjuk, så funkade det. Sedan nästa huvudbry. Ska mamman eller pappan vabba? Det passar ju, som vanligt, inte för någon av oss. Så trixa och fixa, bända och vrida. Hur ska vi få ihop det nu? Denna gång blev det pappan som får ta de första dagarna. Så här sitter jag nu med grus i ögonen och huvudet fullt av seg kola och försöker få något gjort. Någon annan småbarnsförälder som känner igen sig?

Massarbetslöshet och ökade klyftor när Borg får bestämma

Utan att veta exakt vad Anders Borg kommer att ge för besked i sin sista budget så vet jag tillräckligt. 1 500 fasta jobb har försvunnit bara i Örebro län i Borgs skattesänkarparadis. Och regeringen trampar på utan att se sig om.

Är det verkligen vettigt att lägga pengar på jobbcoacher som ska lära arbetslösa att skriva jobbansökningar för att söka jobb som inte finns? Är det smart när man istället kunde ha gett verkliga möjligheter för fler att få chansen till en yrkesutbildning för framtidens jobb? Är det klokt att ta sig an Europas näst högsta ungdomsarbetslöshet med en utbildningssatsning som bara är hälften så mycket pengar jämfört med vad borgerligheten tänkt sig i ytterligare skattesänkningar? Är det ett sådant Sverige vi vill ha? Mer för vissa i plånboken utan någon som helst motprestation, man råkar bara tillhöra rätt skattegrupp. Medan andra får se sin ekonomi raserad och bara får en bråkdel av nya vägar att ta sig vidare än vad som skulle kunna ha varit fallet?

Massarbetslöshet och ökade klyftor, det är väl inte vettigt för framtiden?

Måste använda min frihet för att stödja deras

,Är tillbaka på svensk mark efter en och en halv vecka i norra Thailand. Min vardag har förändrats. Något annat är inte möjligt. Det går inte att låta världen fortsätta snurra som förut. Inte när man mött desperata föräldrar som gått i timmar för att få vård för sina sjuka barn. Inte efter att sett skräck och förtvivlan hos en syster som nåtts av beskedet att hennes bror fängslats i militärregimens Burma. Inte när man sett hur människor som berövats allt, orkar gå vidare. Orkar och vågar kämpa för ett fritt demokratiskt Burma. Det är klart att jag måste använda mina demokratiska friheter för att stödja deras.

Burmas barn

Några ord från Mae Sot Thailand:
Mängder av svenska turister besöker Thailand. Det är ett fantastiskt land, oerhört vackert och många gästfria människor. Så att Thailand är ett turistparadis är förståeligt. Men jag vill berätta om en annan sida. Nämligen den verklighet som är alltför mångas vardag längs gränsen mellan Thailand och Burma. En halv miljon människor på flykt i sitt eget Burma. Minst 2 miljoner människor på flykt på den Thailändska sidan av gränsen. En militärjunta i Burma som driver sitt eget folk till umbäranden som är svårt för oss att förstå. Burma lägger 40% av sin nationella budget på militären och 3 % på sjukvård och utbildning. Burma har inga yttre fiender. Frågan är hur länge militärjuntan ska få jaga sitt eget folk? Där har vi alla ett ansvar men inte minst gränsländer som svenskarnas turistparadis Thailand bär ett stort ansvar. Allra värst utsatta är naturligtvis barnen. De barn som finns i Thailand utan att ens finnas för de registreras ingenstans. De barn som lever sitt liv på flykt inne i Burma. De barn som tvingas att arbeta under militärens konstroll. De barn som växer upp som barnsoldater. De barn som dör innan de nått sin ett-årsdag eller fem-årsdag. Östra Burma har högsta barnadödlighet utanför Afrika. Och vi solar på stranden.