Leif Pagrotsky reflekterar:
”Japan är i kärnraftssammanhang ett unikt land. Inget annat land har satsat så mycket på kärnsäkerhet som Japan. Hiroshima och Nagasaki har satt enormt djupa spår i medvetandet, och den kraftfulla satsning som Japan ändå genomfört på kärnkraft har kombinerats med allt ett av världens rikaste och teknologiskt mest högtstående länder kan åstadkomma av säkerhetsförberedelser. Jordbävningar är en av de välkända riskfaktorer som planerats för. Ändå är effekterna så allvarliga. Och ändå har man inte ens lyckats förstå vad som pågår i kärnkraftverken tredje dygnet efter skalvet.
För mig som fd energiminister är detta allvarliga tankeställare. Om inte ens japanerna med sin förmåga och sin beslutsamhet och sin historia klarar av varken att förebygga eller att i efterhand hantera ens förutsedda händelser, vad lär det oss om händelser som är oförutsedda?
Min erfarenhet är ju annars att det är det oväntade som är svårast att förbereda och som kan vara allvarligast. Så har det varit hos oss. När Barsebäck var avstängt nästan hela 2005 var det för att personalen hanterade klara varningssignaler med en nonchalans som gjorde att myndigheterna i chock stängde hela verket för lång tid. De allvarliga säkerhetsöverträdelserna i Forsmark övergick i sin systematik allt vad någon myndighet hade kunnat föreställa sig. Bonusavdrag för chefer som följer säkerhetskraven och stänger produktionen vid fara var kanske det mest absurda av allt. Ingen hade väl heller förstått hur lätt det var för utomstående att ta sig in till verket förrän en grupp demonstranter mycket enkelt klättrade över det obevakade hönsnätet som skulle skydda Forsmark mot terrorattacker.
För mig är en slutsats klar, oavsett hur det kommer att utveckla sig i Japan. Det var rätt att stänga Barsebäck.”
Det kan vara klokt att lyssna till en tidigare energiminister som reflekterar. Det tycker jag i alla fall. Till detta kan läggas att ett land som Sverige har konkurrenskraftigt förnybart att tillgå och kan därutöver förtfarande kan göra mer av energieffektivisering. Så vad väntar vi på?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar