Energibluff

Ur mitt perspektiv har Olofsson och regeringen en hel del att fundera på. Fredagen den 10 juni debatterade jag regeringens mörkade subventioner till kärnkraft och deras godkännande till mer infrastruktur i ohållbar fossilgas. Jag mötte som vanligt en energiminister som pratade om det ”tredje benet” och vilken fantastisk satsning som Olofsson sett till att Sverige gör i förnybart. Jag försökte i debatten påpeka att detta sakligt är fel. Sveriges ambitioner i förnybar energi är inte tillräckliga och inte heller något som den sittande regeringen kan tillgodoräkna sig. Kolla gärna in debatterna om kärnkraft och fossilgas. I dagarna presenterades en granskning av regeringens ”tredje ben” på supermiljöbloggen. Läs gärna också detta. Frånvaron av politiskt ansvarstagande leder lätt i gamla hjulspår till investeringar i gasledningar och kärnkraftverk.

Jag och vi socialdemokrater vill skapa jobb i Sverige genom sociala hållbara investeringar. Sverige behöver en god tillgång till el med konkurrenskraftiga priser och vi behöver ta på oss ledartröjan i klimatarbetet. Detta är, inte minst, av stor betydelse för sysselsättningen i den svenska elintensiva industrin. Klimat- och jobbpolitiken går hand i hand. Investeringar i den svenska förnybara, i vind, vatten, bioenergi och solkraft bidrar till att hålla uppe sysselsättningen och ställer om Sverige till en mer hållbar framtid.

SSU om kärnkraft

SSU driver på för mer hållbara energikällor, trygga för människor och miljö. Precis såsom det ska vara. Jag lyssnar och gillar detta så mycket att jag här vill säga att detta är värt läsning.

Vi kan vi också. Ut med kärnkraft. In med sol,vind, vatten och bioenergi

Tyskland tänker ta bort sin kärnkraft med 17 reaktorer till 2022. Det är ett besked som heter duga. De har uppenbarligen förstått att kärnkraft är gårdagens energilösning. Jag gillar det.

Här hemma låter Miljöminister Carlgren som en moderat när han kritiserar Tyskland. Han synes tro att de inte kan ta ansvar för sitt beslut. Märkligt, tycker jag. Eller handlar det om att marken nu gungar under den svenska moderatledda regeringens beslut om ny kärnkraft i Sverige. Jag menar att kan Tyskland kan så kan definitivt vi.

Jag vill fasa ut svensk kärnkraft, våra 10 reaktorer, och därmed ge stabila villkor till vår basindustri, företag och alla vi människor som lever här med energi från sol, vind, vatten och bioenergi. För mig är det självklart att den som driver på utvecklingen och hittar nya lösningar, är den som är vinnaren och får konkurrensfördelar. Så hänger klimat- och jobbpolitik ihop. Sverige ska gå före på miljöområdet och vara först med att använda framtidens miljövänliga teknik.

Kom igen Carlgren, det finns en majoritet i Sveriges riksdag för detta, om du vill?

Rgeringen mörkar kärnkraftssubventioner

För mig är kärnkraftens vara eller icke-vara i grunden en fråga om moral. Hur kan vi ta oss rätten att utsätta oss själva och andra för de risker som kärnkraften bär med sig. Hur kan vi ta oss rätten att välja en smitväg i klimatkrisen, när vi är förunnande, att kunna välja en mer hållbar väg. Sverige kan göras modernt med förnybara energilösningar och energieffektivisering. Vårt land har unika möjligheter att basera hela vår energiförsörjning på förnybara källor. Låt oss ta det ansvaret. Här finns en enorm utvecklingspotential, jobbmöjligheter och unika tillväxtchanser. Här finns framtiden.

Vi Socialdemokrater har tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet lagt konkreta förslag på hur Sverige kan bygga ut den förnybara energin – vinden, vattnet, solen och bioenergin. Minst 30 TWh till 2020 och minst 55 TWh till 2030 är fullt möjligt. Samtidigt som vi energieffektiviserar kraftigt. Inför exempelvis, vita certifikat som gör det lönsamt att göra av med mindre el. Då kan vi lugn takt ersätta kärnkraften samtidigt som vi behåller konkurrenskraftiga elpriser.

I fredags, den 1 april, diskuterades kärnkraftens framtid vid en aktuell debatt i Riksdagen. Andreas Carlgren betonade att kärnkraften är en parentes:
"Det finns i fortsättningen inte något statligt stöd för kärnkraft." Han sa också: "Det blir varken direkta eller indirekta subventioner till kärnkraft."

Nu visar det sig att Sverige i hemlighet satsar 70 miljoner kronor på ny kärnkraftsforskning. Detta avslöjar Ekot bara några dagar efter Riksdagens stora kärnkraftsdebatt.

Jag blir förbannad, helt enkelt. Vår moderatstyrda regering försöker mörka att den fortfarande investerar i kärnkraft - samtidigt som miljöministern utåt försäkrar att "kärnkraften är en parentes i Sveriges energihistoria". Det är synnerligen allvarligt att den svenska regeringen i all hemlighet har förbundit sig för den största statliga forskningsinsatsen kring kärnkraft sedan 80-talet.

Jag vill kunna ge barn i vår värld, friheten, att kunna få sin energi av vind, vatten bioenergi och solkraft, från det förnybara. Säkert för människor och miljö. Varför välja ofrihetens väg när vi kan välja frihetens. Det finns så mycket som vi inte kan skydda våra barn ifrån. Därför har vi ett ansvar att göra vad vi kan, för att skydda barnen från det vi kan skydda dem ifrån. Det tror jag alla föräldrar kan känna. Vi kan skydda barnen från en farlig och oförutsägbar kärnkraft. Vi kan välja att ge dem frihet att växa i en tryggare, hållbarare, värld. Jag väljer den friheten.

Fasa ut kärnkraften ...ja, tack.

Oron och omsorgen om det människor nu möter i Japan är stark. Följderna av jordbävningen och tsunamin är katasrofala. Människor kämpar för sin överlevnad och för hantera sorgen över dem man saknar. Till detta läggs nu den ökande oron över kärnkraften och var detta tar vägen. Runt om i världen väcks nu åter debatten om kärnkraften. Den ska föras med respekt för vad människor nu i Japan går igenom.

Jag vill vara tydlig. Jag anser att det ställningstagande som är socialdemokratins, miljöpartiets och vänsterpartiets förtjänar att tas på allvar. Vi är överens om att kärnkraften successivt ska fasas ut med hänsyn till sysselsättning och välfärd och i den takt kärnkraftselen kan ersättas med el från förnybara källor samt energieffektivisering. En prövning måste därför göras varje mandatperiod.

Jag menar att den svenska borgerliga regeringens ställningstagande om att öppna för ny kärnkraft måste omprövas, inte minst med hänsyn till riskerna.

Kärnkraft...nej, tack!

Leif Pagrotsky reflekterar:
”Japan är i kärnraftssammanhang ett unikt land. Inget annat land har satsat så mycket på kärnsäkerhet som Japan. Hiroshima och Nagasaki har satt enormt djupa spår i medvetandet, och den kraftfulla satsning som Japan ändå genomfört på kärnkraft har kombinerats med allt ett av världens rikaste och teknologiskt mest högtstående länder kan åstadkomma av säkerhetsförberedelser. Jordbävningar är en av de välkända riskfaktorer som planerats för. Ändå är effekterna så allvarliga. Och ändå har man inte ens lyckats förstå vad som pågår i kärnkraftverken tredje dygnet efter skalvet.

För mig som fd energiminister är detta allvarliga tankeställare. Om inte ens japanerna med sin förmåga och sin beslutsamhet och sin historia klarar av varken att förebygga eller att i efterhand hantera ens förutsedda händelser, vad lär det oss om händelser som är oförutsedda?

Min erfarenhet är ju annars att det är det oväntade som är svårast att förbereda och som kan vara allvarligast. Så har det varit hos oss. När Barsebäck var avstängt nästan hela 2005 var det för att personalen hanterade klara varningssignaler med en nonchalans som gjorde att myndigheterna i chock stängde hela verket för lång tid. De allvarliga säkerhetsöverträdelserna i Forsmark övergick i sin systematik allt vad någon myndighet hade kunnat föreställa sig. Bonusavdrag för chefer som följer säkerhetskraven och stänger produktionen vid fara var kanske det mest absurda av allt. Ingen hade väl heller förstått hur lätt det var för utomstående att ta sig in till verket förrän en grupp demonstranter mycket enkelt klättrade över det obevakade hönsnätet som skulle skydda Forsmark mot terrorattacker.

För mig är en slutsats klar, oavsett hur det kommer att utveckla sig i Japan. Det var rätt att stänga Barsebäck.”

Det kan vara klokt att lyssna till en tidigare energiminister som reflekterar. Det tycker jag i alla fall. Till detta kan läggas att ett land som Sverige har konkurrenskraftigt förnybart att tillgå och kan därutöver förtfarande kan göra mer av energieffektivisering. Så vad väntar vi på?