Idag måste jag som Hallsbergare och socialdemokrat blogga om jobben. Återigen ett stort varsel som drabbar människor hårt. Nu är det än fler som får gå med oron i magen och frågorna i huvudet. Kommer det att bli jag som blir arbetslös nu? Fler som får börja fundera på sin ekonomi och sin vardag. Fler barn som får lyssna på oroliga föräldrar.
Jag känner mig arg. Arg över att jobbkrisen tillåts slå så hårt. Det går ju att göra mer för att rädda jobben. Arg över att den borgerliga regeringen gjort svensk a-kassa till Nordens sämsta och att man avvecklat tre fjärdedelar av den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen. Arg över systemskiftet som gjordes innan och oberoende av finanskrisen.
Hoppfull för att jag innerligt tror att det är fler än jag som är arga. Att fler, precis som jag, bryr sig om jobben, välfärden och rättvis fördelning. Att fler, som jag, inser att det gör skillnad hur man lägger sin röst. Att vi kan bättre och att Sverige tjänar på rättvisa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar