Jag lyssnar till moderater i arbetsmarknadsutskottet som självgott konstaterar att jobb- och utvecklingsgarantin är mycket bra. Den fungerar. För det har de sett statistik på, 60 % går till jobb eller utbildning. Men är man nöjd så? Verkligheten då? De 40 %, de 50 000 människor som nu trillar in i vad som kallas fas tre i jobb och utvecklingsgarantin? De som vittnar om att de inte fått det stöd de behöver för att ta sig tillbaka till arbetsmarkanden. De som lever på så små inkomster att det knappt täcker mat och husrum? För mig är det självklart, de är en självklar del i vårt framtida välfärdsland. Det är för de människorna som vårt ledarskap prövas. Och moderaterna i arbetsmarknadsutskottet känner sig nöjda.
Vi går mot massarbetslöshet, varsel och uppsägningsvågen har svept hårt och hänsynslöst över Sverige. Jobbkrisen spiller nu över i välfärden. Kommuner och landsting går mot stora underskott. Lärare varslas om uppsägning, undersköterskor i äldreomsorgen likaså. Regeringen avvaktar, vill inte rädda jobben i välfärden. Den moderatledda regeringen har själva oberoende av finanskris raserat a-kassan till Nordens sämsta, de har själva lagt till en tredje fas i jobb och utvecklingsgarantin som ska vara samhällsnyttig sysselsättning som inte ska inkräkta på ordinarie arbetsmarknad. Till 65 % av a-kassa, som för många redan inneburit en halvering av inkomsten, ska jobb utföras. Ska företag och kommuner säga upp sin egen personal och sedan fylla på med billig arbetskraft, med människor i jobb och utvecklingsgarantins fas tre? Det är inte mitt välfärdsland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar